3 utflyktsdagar
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit ett blogginlägg och sen råkar jag trycka på skärmsläckarn så då är allt borta. Men vi försöker igen.











I Onsdags skulle vi ut ett gäng på långtur, vi åkte två bilar och sa att vi skulle mötas i Point a Pitre. Ungefär som att säga "vi möts i Stockholm". Ingen har någons nummer och ingen har någonsin varit där, det gick ju sådär kan man säga.
Så vi i våran bil fortsatte själva, stannade på någon marknad, kikade lite hängmattor, hittade en fin restaurang vid en båthamn som vi käkade på.



Slutstationen var fantastisk, längst ut på öns östra spets var vi.




Hela bilresan var så jäkla sjuk, det hände så mycket galna och roliga saker så jag tror jag har 6 pack efter det. Haha. Dessutom så kör vi med karta, dåliga skyltningar och vilda gissningar ala oldschool.
När vi kom hem var vi så trötta så jag och Kristin lade oss och kollade på lilla sjöjungfrun tills vi somnade.
Igår bestämde vi att vi skulle åka till ett vattenfall, efter en ganska dålig vägbeskrivning så tog det ett bra tag att ta sig dit.
Frågade en snubbe efter vägen och han förklarade på creol, jag som var så glad att jag lärt mig relativt mycket franska förstod ju ändå inte ett smack.
Men till slut hittade vi dit. Så skulle vi gå ca 15 min i regnskogen.

Dock tyckte jag att vi skulle ta en genväg, så glad i hågen tar jag täten och leder mina vänner rakt in i regnskogen. Det resulterade i ca 1 timmes vandring mitt i en regnskog utan stig eller någon som helst aning om vart vi var.
Men det var så sjukt kul och hoppa över träd, svinga sig i lianer och kana sig ner för leriga backar.
Kände mig lite som miss Tarzan där ett tag.
När vi äntligen var framme så var vi på toppen av vattenfallet.
Så det var bara att knalla vidare för att ta sig ner.

Vattenfallet var så häftigt, synd att det inte går och få med hela upplevelsen på bild.

Snor även en bild utav Frida då jag såg att hon hade en riktigt snygg.

Vi badade och hoppade runt där ett tag innan vi tog den riktiga vägen upp vilket gick så mycket fortare.
Det konstiga vid vattenfallet var att det bodde en ensam hund där. Folk kom och gick men hunden var kvar och sprang glatt runt och hälsade på alla.
Så när vi gick försökte vi få med han men han ville vara kvar där.
På vägen hem stanna vi i en liten inhemsk by och skulle äta, dom hade EN(!) rätt som inte alls var god. Creolisk mat är verkligen inte god, blä.
På kvällen jobbade jag en sväng och idag är jag ledig igen.
Så nu ska jag gå och köra ett morgon pass på Tennisbanan med Pelle sen ska vi vidare och åka linbana idag.
Skickar upp fler bilder sen när jag fått dom utav folk.
/IdaEliseStegervall